Prioritera bostadsbyggandet nu!

Mats Björs

Vi har en akut bostadskris. Inte minst har det märkts här i Almedalen där frågor om miljö och byggande tar allt större plats. Utmaningarna är många och svåra då vi behöver bygga 700 000 nya hållbara bostäder och 80 procent av behovet finns i storstäderna. Problemen är många; unga kan inte flytta hemifrån, immigranter har ingenstans att bo och de som har en hyfsad ekonomi köper bostadsrätter och villor till historiskt höga priser. Dessutom har vi en ökande svart handel med hyreskontrakt. Segregationen blir allt mer problematisk. Politiker och myndigheter har inte gjort tillräckligt åt detta. Hur långt ska det gå innan de politiska partierna tar sig samman och kommer till skott med en långsiktig överenskommelse? Finanskris, demonstrationer eller upplopp?

Samhällsbyggande är komplext. När vi bygger nya bostadsområden eller stadsdelar behöver vi också bygga skolor, butiker, restauranger mm, men vi måste börja med infrastrukturen. Det tar längre tid att få infrastrukturen på plats än att bygga husen.

Vi måste utnyttja våra resurser bättre och se till att det bostadsbestånd vi har utnyttjas i högre grad. Det måste vara ekonomiskt intressant att sälja sin villa och flytta till en lägenhet och det måste finnas incitament hyra ut en del av sitt hus eller lägenhet. Enligt Boverket skulle större delen av bostadsbristen kunna avhjälpas utan att bygga ett enda nytt hus. Men då måste bostadsmarknaden röra på sig. Och om vi skulle återanvända bostäder i stor skala, hur hållbart vore inte det?

För att kunna bygga mer behöver vi mer byggbar mark och här har staten och kommunerna nyckelroller. Det blir inte lättare när stora delar av Sveriges yta är riksintresse. Nya stadsdelar och nya förorter måste byggas och det behövs projekt i storleken 100 000 nya bostäder likt det förslag som lanserats på Järvafältet i Stockholm.

Den förra regeringens arbete med regelförenkling börjar ge resultat men det finns mer att göra. Översiktsplaner måste hänga bättre ihop med bostadsförsörjningen. Angränsande kommuner måste samarbeta och åläggas att bereda byggbar mark. Det tyder på något slags systemfel när kommunerna inte samarbetar tillräckligt i dessa frågor. Idag finns det detaljplaner på 173 000 lägenheter enligt SKL men varför dröjer igångsättandet? Kommunerna bör ställa krav på byggherrarna och följa upp. Trots allt vittnar många, t ex Växjö kommun, om att det går att bygga om man vill och har engagemanget.

Vi behöver se till helheten när vi rustar upp i miljonprogramsområdena. Det går inte att i alla lägen göra stora satsningar på renovering och energieffektivisering av hela bostadsområden och sedan räkna med att fastighetsägaren ska kunna ta hela denna kostnad. Samhällsbyggnadsekonomiskt är byggandet lönsamt men då krävs att vi även inkluderar andra kostnader som handlar om människors utanförskap.

Samhällsbyggande är större än att rita, konstruera och bygga hus. Det handlar om att tillfredsställa mänskliga behov utöver att ha tak över huvudet och en säng att sova i. Det behövs en dialog med medborgarna för att hitta lösningar som leder till hållbarhet. Här måste kommunerna bli bättre på att leda processen och ha en bra dialog med invånarna så att vi kan skapa mer inkluderande miljöer. Nya stadsdelar eller förorter måste innehålla det mesta som de boende behöver. Tänket bakom miljonprogrammet om att bo i förorten och arbeta i staden har vi lämnat. Vi behöver bygga för alla människor, i en blandad bebyggelse och ett varierat utbud av varor och tjänster i en spännande mix.

Många ropar efter att bygga billiga hyresrätter och det går att bygga billigare men inte så billigt som många önskar sig. De billigaste hyresrätter vi har är de vi byggde för femtio år sedan. Istället skulle staten kunna verka för att ekonomiskt svagare hushåll hjälps in på ägarmarknaden eftersom hyresrätten i många avseenden är en dyrare och exklusivare upplåtelseform jämfört med egnahemsboendet. Nyproduktionen kan inte bli billigare om vi inte drastiskt sänker standarden på det vi nu bygger. Billigt är inte bäst alla gånger. Vi måste tänka långsiktigt och bygga hållbart med kvalitet.

Att börja med vitt papper i varje projekt är inte effektivt. Då får vi unika produkter som driver kostnader. Vi behöver bygga mer industriellt och med större volymer för att kunna återupprepa koncepten och få serieeffekter. Men vi får inte glömma bort estetiken. Bra design är nyckeln till ett effektivt och lyckat industriellt byggande.

En flaskhals på kort sikt är bristen på ingenjörer och yrkesarbetare samt ökad kapacitet hos materialindustrin. Ett annat problem är finansieringen av bostadsbyggandet. 100 000 nya lägenheter per år innebär lågt räknat 250 miljarder i investerings- och finansieringsbehov. Ett investeringsstöd på en miljard kr per år påverkar inte byggandet i stort men skulle kunna användas till särskilda projekt eller som bostadsstöd till ekonomiskt svagare grupper. Det behövs en långsiktig och hållbar bostadspolitik.

Samhällsbyggande är komplext och att bygga 700 000 hållbara lägenheter är en extrem utmaning för det svenska samhället. En förutsättning för detta är att regeringen prioriterar upp frågan och organiserar arbetet mer kraftfullt. Samhällsbyggande omfattar många frågor. Idag hanteras samhällsbyggandets frågor på många olika händer i regeringen. Vi har ministrar för bostad, infrastruktur, miljö, finans, socialförsäkringar, nyanländas etablering och arkitektur. Nu måste regeringen prioritera och hitta arbetsformer för att snabbt och effektivt kunna hantera en av vår tids största utmaningar för att bygga mer bostäder!

Mats Björs

Vd, Swedisol