Sverige energieffektiviserar

Vi står inför vår tids största utmaning – att på kort tid ställa om vår energianvändning till en nivå som skapar förutsättningar för ett långsiktigt hållbart samhälle. Detta kräver energieffektivisering och hållbart byggande såsom passivhus, nära nollenergihus och andra former av lågenergihus. Energipolitiken måste stimulera energieffektivisering och hållbart byggande och leda till att vi får byggregler som styr byggnaders energiprestanda utifrån det genomsnittliga U-värdet. Det är därför nödvändigt med kompletterande krav på U-värden för de enskilda delarna i klimatskalet.

Energianvändningen i våra byggnader står för 35-40 procent av landets energianvändning. Det finns därför fog för att radikalt ändra energiprestandan på alla nya byggnader och successivt förändra den också i det befintliga byggnadsbeståndet. Målet för all energieffektivisering måste vara att minimera eller helt ta bort behovet av köpt energi för uppvärmning av våra byggnader. Vi kan öka standard och komfort med en markant sänkt energianvändning.

Sveriges regering och riksdag har i miljökvalitetsmålet ”God bebyggd miljö” slagit fast följande nationella energibesparingsmål för bebyggelsen:

”Den totala energianvändningen per uppvärmd areaenhet i bostäder och lokaler minskar. Minskningen bör vara 20 procent till år 2020 och 50 procent till år 2050 i förhållande till användningen 1995. Till år 2020 ska beroendet av fossila bränslen för energianvändningen i bebyggelsesektorn vara brutet, samtidigt som andelen förnybar energi ökar kontinuerligt.”

EU-parlamentets direktiv EPBD2 anger att offentliga nyproducerade hus från och med 2019 ska vara så kallade ”Nära nollenergihus”. Samma sak gäller för övriga hus från och med 2021. Det är ställt utom allt tvivel att kraven på byggnaders energiprestanda kommer att skärpas kraftigt inom en nära framtid.

De målsättningar som finns nationellt och på EU-nivå är ambitiösa och riktiga, men de kräver att vi ändrar beteende och agerar för ett effektivt och hållbart byggande.

Nya byggnader

En byggnads totala kostnader uppstår till cirka 90 procent under bruksskedet och endast cirka 10 procent vid uppförandet. Förutsättningarna för låga drifts- och underhållskostnader bestäms till stor del vid uppförandet, beroende på hur byggnaden konstrueras, vilka produkter som används och hur arbetet utförs. Vi måste alltså lära oss att se byggnader i ett totalkostnadsperspektiv och se kostnaden för att uppföra en byggnad som en investering som ger lägre kostnader för drift och underhåll.

Befintliga byggnader

Nybyggandet motsvarar cirka en procent per år av de befintliga husen. Det innebär att 70 procent av det totala byggnadsbeståndet 2050 utgörs av hus som finns redan idag. Varje tillskott av nya hus innebär dessutom i princip en ökning av energianvändningen i bebyggelsen. Hur lågt energibehov nya hus än kan komma att ha, kommer vi inte i närheten av det satta målet genom att enbart satsa på att alla nya byggnader ska klara 2050-målen. Slutsatsen är att ska vi kunna minska energianvändningen måste vi vidta kraftfulla åtgärder i våra befintliga byggnader. De flesta av dessa byggnader är uppförda innan vi fick mer ambitiösa energikrav och många av dem bl. a det sk miljonprogrammet är i stort behov av omfattande renovering. I samband med det är det nödvändigt att samtidigt energieffektivisera.

En påtaglig samhällsnytta

Stora delar av det vi gör i bebyggelsen har en varaktighet av minst 50 år. Först därefter är en byggnad så pass sliten att det är motiverat att göra en omfattande renovering. Det tidsperspektivet är därför nödvändigt att ha för ögonen när vi planerar, bygger nytt och renoverar. Men många av de åtgärder som behöver göras har så lång avskrivningstid att marknaden avstår från dessa, trots att de är lönsamma.

För att nå energisparmålen krävs därför styrmedel från samhällets sida. Framför allt måste dessa utgå från en helhetssyn på bebyggelsen och inte endast styras av vad som är ekonomiskt ur ett kortsiktigt fastighetsekonomiskt perspektiv. Vinsterna finns inte bara på marknadens sida utan också i hög grad på samhällets:

  • Mindre investeringar och därmed mindre koldioxidutsläpp för utbyggnad av energiförsörjningssystem.
  • Möjlighet att kapa energitoppar.
  • Fler arbetstillfällen för upprustning av befintligt fastighetsbestånd.
  • Miljonprogrammets bostäder rustas upp och görs mer attraktiva.
  • Industri- och tjänstesektorns kompetens förstärks.
  • Exportmöjligheterna ökar genom att vi får en tätposition i den ökade globala konkurrensen om byggjobben.
  • De beslutade och nödvändiga klimatmålen kan nås.

Kort sagt så behöver byggsektor, myndigheter och politiker tillsammans ta ett helhetsgrepp i energieffektiviseringsfrågorna. Swedisol har tagit fram ett sådant helhetsgrepp – ett program med sju punkter som ger vinster till både samhälle och marknad.