Brandskyddet i Sverige måste stärkas

Sedan förra sommaren har intresset för ett stärkt brandskydd ökat rejält i Sverige. Detta efter flera internationella exempel på bränder i höga byggnader där brandspridning skett mycket snabbt längs fasaden. I vissa fall har den bakomliggande orsaken till den snabba brandspridningen varit att entreprenören bytt ut delar av ett system utan att säkra att den slutliga brandtekniska prestandan blir densamma. I den byggnadstekniska slutrapporten ”Building a Safer Future” av Dame Judith Hackitt konstaterar hon att det ”behövs ett kulturskifte där alla enskilda aktörer måste ta sitt ansvar för att vi ska få långsiktigt hållbara och säkra byggnader”.

I Sverige konstaterar Boverket att en liknande katastrof kan ske även här, men ”förhoppningsvis inte i mycket höga byggnader”. Men det är en klen tröst, eftersom jag är väl medveten om att många saker kan gå fel i byggprocessen även här. Det kan exempelvis handla om okunskap hos byggherren, felaktiga bedömningar av konsulter, slarv eller fusk av entreprenören. Många anser att brand i byggnader inte är en stor fråga i dagens Sverige. Men vi har årligen cirka 20 000 bränder med cirka 100 dödade och 1000 skadade. De mätbara samhällskostnaderna för bränder uppgår till minst 6 miljarder kronor per år. Dessutom har bränder en negativ inverkan på byggnadsbeståndets hållbarhet – dels genom själva brändernas miljöförorenande utsläpp, och dels genom att återuppbyggnaden kostar både när det gäller material och ökade koldioxidutsläpp.

Under hösten arrangerade Byggmaterialindustrierna, Brandskyddsföreningen och Rise en workshop för att diskutera åtgärder för ett bättre brandskydd. En av de viktigaste slutsatserna var att det behövs bättre kontroll i byggprocessen, och den första åtgärden måste vara att se till så att gällande bestämmelser följs. I byggprojekt där konsekvenserna av en brand kan bli stora, till exempel när man bygger höga hus, bör det införas krav på att kontroller av bygget utförs av en oberoende tredje part, inte av entreprenören själv.

Det råder dessutom stor kompetensbrist om bränders orsaker och hur vi åstadkommer god brandsäkerhet. Hackitts slutsats om behovet av ett kulturskifte hos alla parter för att bidra till ökad brandsäkerhet gäller även här i Sverige. Om det ska bli någon fart på det kulturskiftet är det avgörande att vi får en skärpning i Plan- och byggförordningen för att förhindra eller begränsa skador vid brand. Där saknas i dagsläget tillräckligt skarpa skrivningar om såväl hållbarhet som skydd av byggnaden. Jag hoppas att näringsdepartementets kommitté för modernare byggregler tar fasta på detta i sitt fortsatta arbete.

Mats Björs

Vd Swedisol