Sverige måste stå upp för bra EU-direktiv

Vi har hört det många gånger under våren ”Boverket måste anpassa byggreglerna till EU:s direktiv”. Det handlar om utformningen av våra byggregler och de sedan länge emotsedda nära-nollenergireglerna.

Vi är många som väntat med stor spänning på hur regelverket ska utformas för att bidra till målet att Sverige till år 2030 ska ha 50 procent effektivare energianvändning jämfört med 2005 och inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till 2045. Energieffektivisering påverkar dessutom alla globala hållbarhetsmål positivt.

Förväntningarna var på topp när vi fick beskedet från Boverket: ”Direktivet för byggnaders energiprestanda ger ramarna för hur systemgräns och kravnivåer bestäms”. Systemgränsen ska inte vara använd energi och inte heller köpt energi, utan vi ska använda oss av primärenergital. Om Sverige inte anpassar sig kan vi riskera böter i mångmiljardklassen. Punkt! Boverket föreslår alltså byggregler som i praktiken står i strid med både Energikommissionens och Miljömålsberedningens mål för Sverige.

Först blir det tyst. Ingen opponerar. Men sedan får jag höra att Energimyndigheten har en annan uppfattning. EU-direktiven kan tolkas på ett annat sätt. Sverige behöver kanske inte nitiskt följa regelverket exakt på detta sätt. Efter några samtal med personer med insyn i frågan i Bryssel får jag veta att de aktuella direktiven byggnadsdirektivets energiprestanda (EPBD) och direktivet om energieffektivisering (EED) ska revideras och beslut ska fattas av EU-kommissionen i juni och sedan fastställas av parlamentet i november. Här måste Sverige ta en mer aktiv roll för att se till att vi får direktiv som verkar för riktig energieffektivitet i våra byggnader.

Användandet av primärenergifaktorer är en försörjningsfråga som inte hör hemma i byggnadsprojektering och riskerar att minska drivkrafterna att bygga energieffektiva byggnader. Resultatet riskerar att bli direkt missvisande, eftersom en förändring i den primära energimixen (t.ex. en ökad andel förnybar el) skulle förbättra byggnadens skenbara energiprestanda utan att faktiskt minska energianvändningen i byggnaden.

När det nu finns en chans att påverka direktivets utformning bör Sverige verka för att införa en indikator som säkerställer att energibehovet för uppvärmning och kylning faktiskt minskar, något som genomförts i de flesta medlemsstater. Det mest grundläggande vid energieffektivisering är ett minimerat uppvärmningsbehov, och det säkerställs genom energieffektiva klimatskal med låga värmegenomgångstal. Därutöver ska vi givetvis se till att öka andelen förnybar energi som byggnaden använder.

När nu Sveriges energiminister Ibrahim Baylan åker till EU:s informella energiråd på Malta den 18–19 maj hoppas jag att han inte är sådär lagom svensk utan slår näven i ordet och driver på för att sätta energieffektivisering först. Inte bara för Sveriges och för EU:s skull utan för klimatets skull.

Mats Björs