Brandskydd

Om en byggnad brinner kan det leda till såväl stora skador på egendom som dödsfall. Brandskador utgör ungefär hälften av försäkringsbolagens samlade utbetalningar. Såväl byggnader som deras innehåll bidrar till brandspridningen. Genom att använda brandskydd kan brandrisken sänkas markant.

Byggnaders brandskydd delas in i passivt och aktivt skydd.

Passivt brandskydd

Ett passivt brandskydd är vanligtvis inbyggt i konstruktionen så att byggnaden står emot brand under den föreskrivna tiden. Syftet är att skydda byggnaden och människorna som vistas där om det börjar brinna genom att:

• Begränsa eller förhindra att branden sprids inne i byggnaden eller vidare till andra byggnader,
• Bibehålla byggnadens stabilitet,
• Säkra utrymningsvägarna för dem som vistas i byggnaden.

I begreppet passivt brandskydd ingår att byggnaden är indelad i brandceller och att man har använt sig av brandskyddsklassade konstruktioner. Valet av byggmaterial och hur materialen används för att uppnå den nödvändiga nivån av passivt brandskydd är beroende av två faktorer – hur de reagerar på brand och deras brandhärdighet. Mineralull är ett passivt brandskydd och bevarar sin unika brandegenskap, obrännbarhet, hela livscykeln och kräver inget underhåll.

Aktivt brandskydd

Aktivt brandskydd är utformat för att aktiveras när en brand uppstår. Det omfattar detekterings- och larmsystem, automatiska sprinklers, dörrar, nödbelysning och rökventilation. Slarv eller skador på vattenförsörjningen eller driftventilerna kan göra att systemet slutar fungera. Därför bör byggnadens brandskydd bygga på flera system.

Fastighetsägaren måste ta fram en plan för att kontrollera byggnaden och se till att planen efterlevs. Man måste kunna säkerställa att såväl brandkraven i lokala bestämmelser uppfylls som att fastighetsägarens intressen möts, exempelvis ett lågt inköpspris. Tyvärr kan den typen av intressekonflikter leda till att man tänjer på gränserna och kompromissar med brandsäkerheten.